Jädrans snö!

Hej min vän!

Hur mår du idag?

Jag mår bra, men är trött på att det blev vinter igen!

Idag var jag och hämtade Hilda hos Sussie och det är alltid så kul att komma hem

till henne och alla hundarna. Jag passade på att gosa med valparna som snart ska

flytta till sina nya familjer.

När vi kom hem så gick vi ner till Billie och hälsade på för att jag vill att 

Hilda och Billie ska bli vänner, men Billie tyckte att Hilda var läskig. 

Doris älskar att jaga katter så henne vågade jag inte ta med! :)

Jag skulle gå min dagliga eller kvälliga promenad med hundarna och hade väl 

inte någon större lust med det nu när snön hade kommit. Men jag bylsade på mig

vinter kläder förutom täckbyxor för det tyckte jag verkade onödigt tydligen. Jag satt 

även på den krångliga västen så att vi skulle synas efter vägen, jag ser mest ut 

som en stoppad korv när jag är ute och går!

Jag satt jackan på Hilda och västen på Doris och  då håller jag på att svettas ihjäl.

men till slut så blir vi klar och så gick vi ut. 

När vi kommit 10 meter in på Oppalarundan så hade jag redan halkat omkull TVÅ gånger

varav ena gången så sträckte jag vänster ljumske och fick ont i höger fot.

Jag kravlade mig ut på vägen igen och fortsatte att gå ner rakt mot Björke istället.

Jag lyssnar på Fredags podden och jag har bara en örsnäcka i så att jag hör allt annat

runt omkring mig, men den bara gled ur hela tiden och jag började ångra min promenad 

och var nära att vända men jag fortsatte ändå. När jag kom vid Lantz så hade Hilda 

tröttnat på att gå och ville vända och gå hem igen. Stackars lilla Hilda frös fast hon hade 

sin fina jacka på sig. Så jag stannade vid Taxarna och krånglade av henne jackan och kopplet

och stoppade in henne i min jacka så att hon inte skulle frysa, det var inte så lätt med 

en bångstyrig Doris som jag måste hålla fast med ena handen och försöka dra igen 

dragkedjan om Hilda utan att dra fast henne i den. Till slut så lyckades jag och när jag

är klar och ska fortsätta att gå så har stövelsnöret gått upp! Jag kan inte knyta det så jag

böjer mig försiktig ner och stoppar in det i stöveln. Nu kan jag fortsätta min promenad

nu med en lyckligare Hilda och en ännu lyckligare Doris. 

Örsnäckan fortsätter och trilskas och trilla ur örat och jag måste gå försiktigt så att 

jag inte halkar nu när Hilda är inne i min jacka. Jag börjar känna mig irriterad på

denna jädrans snö och halka och nu börjar jag även att frysa om benen..TOPPEN.

Jag tänker att jag ska gå runt nybygget men när jag kommer till skolan så vänder jag 

och börjar gå hemåt igen. När jag kommer till Låångs så önskar att någon jag känner 

kommer åkandes i bil så att vi kan få skjuts hem igen, MEN ikväll kommer ingen förbi 

i bil som jag känner. Vid Hillmans så har pod avsnittet tagit slut och jag måste försöka 

byta avsnitt men det går bra och vi fortsätter vår väg hemåt. När vi kommer tillbaka till 

Taxarna så är de ute och rastar på gården och börjar skälla på oss, då blir mina hundar 

som galna!!! Doris börjar dra så att jag håller på att ramla omkull och Hilda ska absolut 

hoppa ur min jacka för att ge sig på Taxarna, men jag vann och ingen kom till skada.

När vi kommer till Lantz så händer det som jag kan bli mest irriterad på när jag är ute och går,

jag känner att strumpan håller på att GLIDA av min fot inuti skon. Men det finns ingen 

möjlighet att stanna och försöka rätta till det. Den glider och glider och när vi kommer till 

Kalle Norling så har bägge strumporna glidit av och ligger nu i fram inuti skorna. 

Nu är det nära hem och jag känner mig arg, bitter och jäkligt irriterad på att det inte 

fortsatte att var vår ute!!

MEN jag är envis och  jag gick min 10 000 steg som jag ska göra!!!!!

Tre  av de söta valparna myser i mitt knä.

Sixten med Billie.

Jag med en frusen Hilda.

En glad Doris som vill gå  och gå.

Här i stövlarna ligger mina strumpor längst fram .