Hej min vän,
Hur är det med dig?
Jag är såååå trött och tom så tom...
Det där med att jag skulle vara stark det gick inte så bra, direkt när vi kom in i kyrkan och jag såg kistan så bröt jag ihop. Så gick det med det, jag grät så mycket att jag fick vätskebrist och var tvungen att ta resorb när vi kom hem. Det värsta var när mamma gick fram till kistan och sa, Tack för allting Nonne...
Då fick jag nästan ingen luft för att hon var så ledsen. När det var min tur så lade jag min ros på den gråa fina kistan och så tog jag av mig mitt UNIK armband och lade även det på kistan.
Men begravningen var väldigt fin, Tessan sjöng så otroligt fint, vi hade valt Håll mitt hjärta och När du går över floden. Vi sjöng två psalmer men jag kunde inte sjunga för det första så kunde jag inte se texten för alla tårar sen går det inte att sjunga och gråta samtidigt.
Prästen råkade säga Roland istället för Ronald och det var lite roligt. Pappas alla jobbarkompisar var där och även hans trav/tips kompisar. Det var även jobbigt att se dem så ledsna och det var fint att de kom. Niclas mamma kom också på begravningen och det är jag tacksam för, hon hade köpt en stor fin uppsättning med blommor till kyrkan.
Clara hade sin David med sig och och Felix hade sin Ida med sig så vi var hela familjen där, det var så skönt att ha alla med sig. Det var sixtens första begravning och han var så ledsen, det var nog jättejobbigt för honom. Du skulle sett vilka stora ögon han fick när prästen hällde jord på kistan.
När begravningen var slut så samlades vi i ett rum intill för att äta smörgåstårta tillsammans, men innan jag gick in så rullade de ut kistan för att åka iväg med honom och jag vinkade en sista gång.
När vi satt ner och åt var det som om luften gick ur oss och vi skrattade, grät och pratade, det är precis vad man behöver efter en sådan pärs.
Jag hade gjort ett glas till minne av min pappa och alla fick ta med sig sitt glas hem. På foten är det en liten skiftnyckel.
Idag var mamma och jag upp på kyrkogården och tittade på de fina blommorna som var i kyrkan.
Men jag vet att vi kommer att ses en dag, hoppas att han inte har slarvat bort sitt armband tills dess.
Allting rullar på och just nu sitter vi i bilen på väg upptill Sundsvall på cup.
Ha en fin helg!
Kram Lotta