Har du haft en fin helg?
Lördagen den 19 December klockan 09.20 så stannade tiden igen. Vi var tvungen att låta vår älskade Doris somna in. Det är ett jäkla jobbigt beslut att ta!
Doris började må dåligt på torsdagen med att hon kräktes och började vingla när hon gick. Hon ville även dricka hela tiden. På fredagen kontaktade jag veterinären och vi skulle få komma på måndagen. Nu hann vi inte det, sent på fredagskvällen så kunde hon inte längre gå. Jag hade henne i sängen och hon ville ligga nära mig. Jag låg och höll om henne hela natten och jag sov knappt en blund. Hon andandes konstigt liksom pustande precis som min pappa gjorde. Tidigt på morgonen så började hon att krampa, då blev jag riktigt rädd! Vid halv nio så försökte jag att få tag i en veterinär och det var jättesvårt! Jourhavande distriktsveterinären svarande inte! Tillslut så kom jag att tänka på Roland Oltner i Hille och han svarade. Jag dricker upp mitt kaffe nu och så kommer du sa han.
Jag lindande in Doris i en filt och så åkte jag. När vi kom dit så kunde även han konstatera att hon var i jätte dåligt skick. Hant tog tempen och det visade sig att hon hade 41,6 i temp. Det är så högt man kan ha innan blodet koagulerar.
Han fick ur lite urin som han tog prov på och det visade att hon hade jättemycket socker idet. Alltså kraftig diabetes. Hon hade även blod och protein i urinet.
Det fanns bara en utväg kom vi fram till och det var att låte henne somna in.
Jag borde ha sett tecken på diabetes när hon har druckit mycket, jag borde ha sökt vård tidigare. Jag borde... Fan vad lätt det är att vara efterklok!
Att sedan komma hem utan henne och berätta för familjen var otroligt jobbigt! Niclas trodde nog att jag skulle komma hem med henne frisk men efter att jag har sett henne under natten så kände jag på mig att det här inte kommer att gå.
Doris blev 10 år, hon var lugn och snäll , tålmodig inomhus men när vi kom utanför dörren så blev hon som förbytt. Då blev det fart på henne, drog i kopplet, lyssnade inte och rymde gärna men bara runtomkring husen här.
Älskade Doris vad jag saknar dig!!!
Tack för att vi fick vara med om dig, du fattas oss!
Kram Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar