Det fattar man ju..

Hej min vän,

Hur mår du? Jag har saknat dig.

Just nu är det så mycket för mig att jag får koncentrera mig på att andas, in..ut..in..ut.

Vissa dagar vill jag inte ens kliva upp, jag går ändå upp och målar på mig ett leende

men när jag kommer hem och är ensam så orkar jag inte le längre, ibland tror jag att jag håller på 

att falla samman igen. Men jag fortsätter att bita ihop.
För jag ska fixa skolan den här gången, jag ska bli någon nu.
Jag kan, Jag vill, Jag ska.

Tack och lov har jag en väldigt hjälpsam familj, de påminner mig om när kylskåpet är tomt och att de är hungriga.
De hjälper till genom att säga att de har slut på strumpor och att tvätthögen har svämmat över.
De hjälper även till med städningen, att säga att det är smutsigt till exempel eller att jag har satt på
mig tröjan in och ut och bak och fram…Jag älskar dom för det.

Jag har dessutom fått en 20 år kris och då är det inte ens jag som fyllt 20…..

Jag har en son som fyllt 20 år, herregud han är inte min lilla kille längre..

Jag kan känna mig ledsen över det, att han är vuxen och inte behöver mig längre.

Han är någon annans kille nu, jag är så glad över det. 

Att han har Ida som älskar honom och tar hand om honom nu.

Han är vuxen och har flyttat hemifrån dock bara 100 meter nedan för vårat hus men ändå.

Ibland är det långt ifrån ändå…….

Han är inte min lilla kille längre som jag får krama varje dag.

Han jobbar  och tjänar egna pengar, han har egna lån nu. Jag sitter i den skola som han 

gick i förra året, det är omvända roller nu. Jag känner mig ju jätte gammal, de flesta på min

skola har förskolebarn eller inga barn och när de frågar mig om hur många barn jag har och

jag säger att jag har tre stycken barn, stora barn en som är 20år, en som blir 15år,och en som blir

11 år  om några veckor då känner jag mig ur gammal och undrar vad jag håller på med egentligen.

Men det är ju nu jag kan göra det här när barnen har blivit lite större. 

Jag är så otroligt stolt över dig min fina lilla (stora) kille. Jag kommer alltid finnas vid din sida.

Jag är rädd för att jag även har en 15 års kris, min lilla flicka är inte liten längre.
Hon vill inte behöva mig på samma sätt som förut.
Ja jag sa vill inte behöva för att jag tror att hon behöver mig på samma
sätt fast hon inte tror det. Hon är inte bara min lilla flicka längre, hon är någon annans flicka nu.
Fast jag är så tacksam för David för att han får henne att må så bra.

Ibland så krockar Claras och mina hormoner och då kan det bli väldig tråkig stämning här hemma. Jag vet aldrig när jag säger rätt eller
gör rätt….Men du kommer alltid vara min lilla flicka, jag kommer alltid finnas vid din sida.
Hur hopplös du än tycker att jag är, hur fula kläder du tycker att jag har eller att jag skrattar som
en gris. Jag älskar dig oändligt!




Om man kan ha 11 års kris så har jag nog det med…..men han är min lilla kille fortfarande.

Han är inte någons än förutom min och Niclas. Jag var på utveckling samtal med honom igår,

ett samtal som han fick hålla i själv och han var jätte duktig. 

Jag skulle fråga honom en del frågor och en av dem var: 

Vad vill du ändra på i skolan?

Hans svar var:

Läppglans, tjejerna har alldeles för mycket läppglans på sig och tjejen som sitter bredvid

mig har jätte mycket på sig och det luktar vanilj, jag kan knappt andas på morgonen.

Så det verkar vara en bra skola förutom läppglansen då.

I förrgår var var Bio klubben och såg Fifty shades of grey och den var superbra!!!

Jag har bara hunnit läst en och en halv bok än, men jag ska försöka läs mer.

Mumsiga tjejer.

I går fick jag se Gökboet på engelskan och sedan skulle vi diskutera filmen. Jag tyckte att 

den också var bra fast jag satt på en hård stol utan popcorn.

Gökboet på engelska lektionen.

Jag fick även veta att jag INTE hade klarat mitt prov på Naturkunskapen, jag får göra om prov.
Jag har tydligen hittat på egna svar och blandat ihop molekyler och atomer. SUCK!
Det fattar man ju att jag skulle få göra…….

I går fick vi bygga lite fina saker, det här är en Penten.