Det gör forfarande ont...

Hej min vän,

Det var ett tag sedan nu, jag har varit lite låg. Det är lite jobbigt för psyket att gå hemma om dagarna faktiskt. Jag blir lat och folkskygg!

Vissa dagar får jag mycket gjort andra ingenting, och då får jag ångest. 

Lilla pappa,

Idag är det sex månader sedan jag höll din hand och du tog ditt sista andetag.

Det var bara du, jag och en sköterska i rummet. Kanske valde du att lämna oss då för att mamma och Henrik inte skulle behöva se när när livet rann ur dig. Kanske visste du att jag var den starka, just då... 

Du vet att jag tar hand om lilla mammis och John-Henry som du ville att han skulle heta ( tur att du inte fick bestämma.)

Det gör fortfarande ont och du fattas oss. Innan jag somnar så brukar jag se dig när du ligger där och hur ditt ansikte förändras när livet rann ur dig, då brukar det bli svårt att somna. Du kommer i mina drömmar, jag drömmer att vi rensar undan dina saker och plötsligt så kommer du tillbaka. Då brukar vi skämmas för vad vi håller på med. Men när du kommer tillbaka så är du fortfarande sjuk, det är konstigt för då borde du vara frisk. 

Jag kanske har mycket att bearbeta.

Jag vet att du har sällskap av Doris och att du skämmer bort henne ordentlig, fortsätt med det! 

Idag sänder jag upp ett xtra hjärta till dig!

Puss och kram 

Jag har sökt till högskolan nu och fått det bekräftat att jag har behörighet, men kommer mina betyg och högskoleprov att räcka??? 

För säkerhets skull så tänker jag söka till undersköterska också så kan jag läsa det om jag inte kommer in i höst. Då kan jag söka om till våren och skriva ett nytt högskoleprov, jag tänker söka tills de har tröttnat på mig och till slut tar in mig.

Jag kanske är klar undersköterska innan det händer och då kan jag söka jobb på förlossningen som jag allra helst vill jobba på! Bra va? 

Kram Lotta